21 maj

Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Vad jag än säger eller gör blir allt fel.
Jag orkar ingenting..inte äta, inte skolan..inte ens träna.
Just nu ligger jag i sängen och gråter.
Tårarna tar aldrig slut. Jag bröt ihop igår oxå, det var inte meningen.
Jag är så jävla patetisk.
Jag som trodde att jag för en gångs skull hade blivit stark.


Jag som precis hade lärt mig att kontrollera.
Kan det inte nu, kan ingenting längre.
& jag får panik bara jag tänker på engelska provet som ska göras imon.

Jag har sagt det förut och säger det nu igen, jag måste bort.
Men vart ska jag ta vägen? Jag hör inte hemma  någon stans.

Kommer jag någonsin bli hel?
Finns jag ens?

Beautiful Disasters*, jag önska jag kunde försklara så ni förstod..
Jag hör inte hemma här, jag hör igentligen inte hemma någonstans.
Jag finner bara nya frågor inom mig hela tiden, jag får aldrig tid att andas ut.
Men igentligen har jag inte tid med detta.
Jag vill bara att ni ska veta att ni betyder enormt mycket för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0